Marathonlöpare, dock på svenska gator Foto: Johan Brodin

ING New York Marathon

KrönikaJag har precis hört "Heja Sverige!" och hunnit se två svenska kvinnor vinka glatt. 59th Street lider mot sitt slut och jag närmar mig sista svängen i sydvästra hörnet av Central Park. Det gör ont i benen.

Jag tänker tillbaka till Göteborgsvarvet 2010 då det kändes som att folk låg i drivor och kräktes efter vätskeförlust och gud vet vad. Inte idag, tänkte jag. Jag kommer att fixa det trots allt. Ont i knät, mycket på jobbet och halsont i en vecka. 43 kilometer träning i oktober och 45 kilometer i september. Inte de bästa förberedelserna inför tuffa 42 195 meter. Jag småjoggar in i mål och klockan stannar på 4:06:40. Äntligen!

Morgonen hade inletts bra. Jag och min löparkompis Micke hade vaknat vid fem fortfarande hjälpta av jetlagen. Alla klockor visade olika, mobilen, armbandsuret, Garminklockan. Jag konstaterade dock att om det var fel var det åtminstone fel åt rätt håll - som jag förklarade för den colombian vi träffade dagen innan på 9th Avenue för en tallrik pasta. Trots språkförbistringen så kunde vi konstatera att vi alla skulle springa New York Marathon för första gången, el primera vez.

Två grader och snålblåst möter oss vid starten. Tusentals löpare springer tillsammans upp på Verrazano Bridge samtidigt som man spelar New York, New York med Frank Sinatra på hög volym i högtalarna. Ingen känsel i fötterna och frusen som en hund. Men stämningen är fantastisk!

Det är fullt med människor som skriker, spelar musik och hejar på. You can do it! Almost there! Go Sweden! Jag mår plötsligt kanon. Jag tar den energi de förmedlar och gör den till min. Inte som i andra lopp, att det bara är kul med publik, utan mera som att omvandla allt till min egen fördel.

Strax före 10 kilometer känner jag att blåsorna i mina nedsjunkna fotvalv kommer att dyka upp när som helst. Jag ber om compeed-plåster att ta med. Kanske jag är överkänslig? Ett par kilometer senare kombineras plåster mot skavsår och ett toalettbesök och sedan var allt bra igen. Fötterna kändes som nya och kroppen var på gång.

I Williamsburg blev allt plötsligt tyst. På gatorna syntes ortodoxa judar i traditionella helgkläder. Det var som att springa in i en annan värld eller i en filminspelning. Deras liv verkade ha sin gilla gång och de verkade knappt notera att det sprang förbi tusentals svettiga löpare på väg mot målet.

Uppe vid krönet av Queensboro Bridge sitter en man vid sidan och har tagit av sig sko och strumpa och inspekterar sin vänsterfot. Tankarna tar ett varv i huvudet, jag har kvar ett skavsårsplåster som en talisman och jag bestämmer mig snabbt för att vända. Jag frågar om han behöver ett plåster varpå han förvånat men tacksamt tar emot det. Jag tror på karma.

Efter 32 km suger det till i baksidan på vänster lår. Kramp! Jag får panik och stretchar baksidorna av benen. Hur skall jag göra från och med nu? Jag springer med höga lyft med högerbenet för att undvika krampen i framsida lår. Knappt något lyft med vänster ben för att rädda baksidan av låret och vaden. Så här dags bryr man sig inte så mycket om hur man tar sig ut.

Inne i grönskan i Central Park står det 40K på skyltarna. Bara 2 195 meter kvar. Jag tittar ner på mina taniga fågelben och tycker synd om dem. Jag har inte gett dem chansen att må bra idag. Allt börjar bli känslomässigt. Jag kommer inte att klara mig in under fyra timmar men jag kommer att gå i mål. Vilken prestation, tänker jag och får en klump i halsen.

Men två kilometer kan kännas så oändligt långt. Och så känner jag trycket i bröstet. Spelar halsontet in? Min dåliga träning? Jag är ju 40 år, kan jag få en hjärtattack? Nonsens.

Väl i mål mår jag dåligt. Skitdåligt. Vill helst bara ligga ner men är rädd att inte komma upp sedan. Går som i trans och hämtar ut medaljen, sen bort mot vårt hotell för att ta ett bad. Går in på Starbucks Coffee som ligger utanför och frågar om jag kan vara skyldig dem för en Latte Grande till senare då jag inte har några pengar på mig.

No problem man!

Karma fungerar!  

Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.
 annons