Foto: Erik Sillanpää

Träna tillsammans!

TräningEmelie Danielsson är en triathlontjej som är nygift med KJ Danielsson, en av sveriges absolut bästa triathleter på Ironmandistans. Emelie delar här med sig av hur de tränar tillsammas och överbygger skillnaderna i nivå:

Min man är en av Sveriges snabbaste Ironman-triathleter, så hur bra jag än skulle bli så kommer han alltid vara snäppet bättre. Men precis som KJ brinner jag för triathlon, och träning i allmänhet. Jag simmar, cyklar, springer och kör styrka varje vecka. Trots att KJ är så mycket snabbare än mig i samtliga tre discipliner så tränar vi många av veckans pass tillsammans, vilket vi ser som ett utmärkt tillfälle att umgås och dela nya upplevelser och tillsammans se nya platser. Jag tänkte dela med mig av hur jag gör för att dela träningspassen med någon som är snabbare!

 

Jag passar på att köra mina lite hårdare, längre pass de dagar som KJ har lite lättare distanspass. Detta gör att jag exempelvis på cykeln kan ligga på hjul och hänga med honom en längre tid. Nyttjar jag vinden och ligger rätt bakom honom så får även pannbenet sin träning eftersom jag vet att jag kommer hem snabbare bara jag hänger med tätt bakom! 

I simbassängen har jag bara ett fokus, ligg i bubblorna! De dagar jag vill ha sällskap kör jag samma pass som KJ och ligger direkt i bubblet bakom. Jag får då simma i en högre fart än vad jag klarar på en egen bana, och således får jag rörelseekonomi i en högre fart, samtidigt som jag får öva på att ligga bakom och hitta ”suget” som gör det lättare att gå med. Förmågan att ”gå med” någon snabbare på simmomentet är en viktig förmåga under triathlontävlingar.  

För att få sällskap baserar vi ibland löpintervallerna på tid istället för sträcka. På detta sätt kan vi värma upp ihop, köra löpteknik ihop och sedan kör vi intervallerna på en rundbana eller en vändpunktsbana. När vi baserat intervallerna på tid får vi alltså vilan samtidigt, och eftersom vi springer på en rundbana eller en vändpunktsbana ser vi varandra och kan ge varandra feedback efter avslutat pass.     

Vill vi ha sällskap på de rena distanspassen, så hänger jag på så länge jag orkar. När/om jag blivit en bit efter brukar KJ vända om och ”hämta upp”. På detta sätt tycker jag att jag håller en bättre pace än om jag kör helt själv, då jag blir peppad att hänga med så länge det går.              

 

Jag ser mycket vinning i att vi har samma ”hobby”, jag och KJ. Vi förstår varandra, vi peppar varandra när det behövs och vi bromsar varandra när det behövs. Med andra ord: träningskompisar är bra att ha, ta vara på de du har!

 

/Emelie Danielsson

1 kommentarer till artikeln

1986 • Karlstad
#1
15 juni 2013 - 12:32
Bra artikel
Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.